Frisering av huset

Igår tog vi tag i saken att kapa vindbrädorna som sedan uppsättningen spretat bra långt ut. Det var inte en enkel sak att räkna ut med tanke på att INGET är rakt på detta hus. Läget är så att hörnen där takfoten från en sidan möter en annan inte är på samma nivå på olika sidor av huset. Gick det där att förstå? Helt enkelt måste vindbrädorna vara olika långa för att det ska se rätt ut för ögat.

Men när det var klart såg det faktiskt ut som om huset blivit nyklippt och såg riktigt skapligt ut!
En annan sak som hänt är att första väggen med faluröd lockpanel blivit klar. Alltså att hela väggen är röd, inte randig längre. Det blev så jädra fint! Jag har varit ute 3 gånger i kväll och bara kikat på väggen. Det ser så helt och färdigt ut! Gillar även den robusta looken med den breda lockpanelen. Tänk när hela huset ser ut så...Aj lav falu rödfärg.

Trähundar, blomsterpallar och en minimalistisk vinnare!

Nån timme innan festen förra helgen kom jag på idén att låta besökarna härja fritt med hammare och spik på de överblivna bitar som vi samlat lite halvhjärtat i en ful låda. Varför inte en liten tävling i mest originella skapelse? Ett perfekt sätt att förvandla skrot till konst, och dessutom hålla besökarna sysselsatta och förhoppningsvis glada! Här presenteras resultaten och vinnaren. Både barn och vuxna deltog med stort entusiasm!

De första tre kom på en delad hedrande andraplats:

En hund (eller var det en häst?) som dessutom kan sitta fint! Fantastiskt tjusigt!

Vi hade en pall med blommor på ena sidan ytterdörren. Med flinka fingrar snickrades denna ihop så nu har vi två! Stort tack!


Jag tror inte det var tänkt att vara ett E. Utan någon annat kreativt... Den 5-åriga skaparen skrev även sitt namn på! :)



Och sist men inte minst: Vinnaren! Juryn bestod av födelsedagsbarnet och hans motivering löd: En ung person vars minimalistiska stil tilltalar mig!
(Skaparens ålder: ca 3 år).

Efter kalaset

Förra lördagen hade vi födelsedagssommarkalas hemma. Här kommer en onödigt lång mening för att beskriva den: Förutom det självklart trevliga i att bjuda hem folk (det kom massor, tror aldrig lilla huset haft så många besökare?!), äta god buffé med örtkyckling, jansson (födelsedagsbarnets önskemål), pajer mm, umgås i solsken, gå på skattjakt och få fina blommor och presenter, så hade kalaset andra oväntade fördelar med sig, om man tänker utifrån ett renoveringsperspektiv;

Först och främst var det viktigt för oss att hålla kalaset oavsett den ofärdiga standarden i byggeriet. Det ska inte finnas nån skam i det. Det måste inte vara helt klart innan man bjuder hem någon, för sådana tankar har åtminstone för mig legat och lurat i ett dunkelt bakhuvud någonstans. Det var bra att öva sig i att stå för situationen. Inga bortförklaringar eller ursäkter. Det är så här att bygga ut. Och vi är inga proffs. Och ni är varmt välkommna! :)

En annan oväntad bieffekt var att något slags lugn la sig över bygget efter kalaset. Det har varit några dagars paus och det har kännts helt naturligt, utan dåligt samvete. Och plötsligt kan jag, som annars varit så stressad inför att det inte är färdigt, känna att "vi tar en sak i taget", "vi har ju i alla fall tak över huvudet". Det är sköna känslor.

En tredje bieffekt var alla blommor som nu pryder tomten. De piffar verkligen till ett ställe även om de ligger bråte redo för tippen lite här och var.

En fjärde trevlig bieffekt var de konstverk som nu pryder ingången! Se inlägg ovan!

Förberedelser

De senaste dagarna har det mest varit förberedelser för en stundande födelsedagsfest, vilket i praktiken innebär att försöka få bort en del byggskrot som samlas i högar. Det mesta eldas upp, dvs gammalt virke och liknande.

Annars är taket snart klart. Plåtkillen har varit här och skruvat i "president"-plåt i 40-gradig värme på det heta svarta taket, naturligtvis på solsidan av huset.

Återkommer med bilder.

En sån DÄR dag.

Inte någon kanondag i bygget. Visserligen var snickaren här och gjorde sin sista arbetsdag och en hel del brädor kom på plats. Men vi (alltså min sambo och jag, inte snickaren) var väldigt trötta och sega båda två. Jag gick in och sov en timme innan lunch. Det funkade inte längre helt enkelt. Och naturligtvis blev det också en hel del fel. Att såga ut för fönsterfoder med snickarglädje är tex ett sånt område där det gärna blir galet på både ett och annat sätt så man får ta en ny bräda och ny omgång med sticksågen...

Det som jag inte alls skrattar åt för tillfället men kanske senare är följande: vi satte ena övre fönsterfodret för långt ner. På fönstret alltså. Nu kan vi inte öppna det. S.u.c.k.
Men men, lite positiva nyheter: Har målat klart allt som sitter nära taket... dvs vindbrädor och såna där som hängrännorna sitter på (inte ens snickaren var säker på vad de kallas). Så nu är det fritt fram för plåtkillarna att göra sitt. De kommer enligt planerna imorgon!

Det kommer bli grymt med nytt helt tak. Nån sa att inget gör huset så fräscht som ett nytt tak. Dessutom ska hängrännor monteras. Vi har redan levt lite väl länge utan dem så det kommer vara en enorm lättnad när de finns på plats innan höstrusket och vintern.

Godnatt

Stolpigt

Den vakne noterar 4 stolpar vid ingången. Igår diskuterade vi nämligen en annan sak med en granne när han vänligt påpekade en sak för oss med förbehållet "det här ska man väl inte säga nu, men...". Hans poäng var att våra stolpar, som vi byggt främst för att hålla uppe entretaket men också för utseendets skull, satt i vägen för fönstren/sidoljusen. När jag tittade på håll mot huset kunde jag inte annat än att hålla med. Så även min sambo.

Sagt och gjort, senare på kvällen satt de där, de nya stolparna, nu längst ut på varje sida. De inre gamla är nu nedkapade och får sparas till nåt annat spännande projekt. Idéer är det som sagt aldrig brist på i detta hem:)

Stolparna är byggda av 2 st 45x95 som skruvats ihop. Framöver kommer de att kläs med bräder och blir då både grövre och får lite snickarglädje på sig. Håller på att samla inspirationsbilder för det!

Summa sumarum: man kan aldrig vara säker på var ett husprojekt slutar.