
Nånstans i försommaren kom det som en tydlig insikt att vi måste ta in hjälp i vårt byggeri. Lyckades även övertyga S om detta. Olika utmaningar i andra delar av livet gör att man inser att man inte kan och ska slita ut sig. Och en utbyggnad suger som f*n. Särskilt när man bor mitt i den.
MEN jag ser så glatt framemot en dag när det är klart och jag är glad att vi gör detta. Det jag försöker säga att man ska ju inte ta kål på sig själv på kuppen. Då får man ju inte njuta av det fina sen! Naturligtvis är det ju en fråga om pengar. Hursomhelst har vi ju en snickare här nu som hjälper oss ett antal dagar. Det är
guld värt! Inte bara för att man får ett proffs som jobbar snabbare och har smarta lösningar, vi jobbar ju på med honom samtidigt så det blir mycket gjort, jämfört med när man enbart är sin egen motor:)
Just nu räknar vi på kladdiga sidor i anteckningsblocket hur långt vi kan få pengarna att räcka, för vi vill ha kvar honom här ett tag till. Hittils har han varit här 5 dagar. Det blir förhoppningsvis minst 3 till.
Och trots allt man hör om hantverkare verkar vi ha haft tur. Han är riktigt bra och trevlig och hjälper oss att tänka ut var vi har som mest nytta av honom.
Och som avslutning något som sitter gott efter en svettig dag: