Förra lördagen hade vi födelsedagssommarkalas hemma. Här kommer en onödigt lång mening för att beskriva den: Förutom det självklart trevliga i att bjuda hem folk (det kom massor, tror aldrig lilla huset haft så många besökare?!), äta god buffé med örtkyckling, jansson (födelsedagsbarnets önskemål), pajer mm, umgås i solsken, gå på skattjakt och få fina blommor och presenter, så hade kalaset andra oväntade fördelar med sig, om man tänker utifrån ett renoveringsperspektiv;
Först och främst var det viktigt för oss att hålla kalaset oavsett den ofärdiga standarden i byggeriet. Det ska inte finnas nån skam i det. Det måste inte vara helt klart innan man bjuder hem någon, för sådana tankar har åtminstone för mig legat och lurat i ett dunkelt bakhuvud någonstans. Det var bra att öva sig i att stå för situationen. Inga bortförklaringar eller ursäkter. Det är så här att bygga ut. Och vi är inga proffs. Och ni är varmt välkommna! :)
En annan oväntad bieffekt var att något slags lugn la sig över bygget efter kalaset. Det har varit några dagars paus och det har kännts helt naturligt, utan dåligt samvete. Och plötsligt kan jag, som annars varit så stressad inför att det inte är färdigt, känna att "vi tar en sak i taget", "vi har ju i alla fall tak över huvudet". Det är sköna känslor.
En tredje bieffekt var alla blommor som nu pryder tomten. De piffar verkligen till ett ställe även om de ligger bråte redo för tippen lite här och var.
En fjärde trevlig bieffekt var de konstverk som nu pryder ingången! Se inlägg ovan!
Vis av erfarenheten och den begynnande kylan målas dock de kvarvarande bitarna INNAN de sätts upp. Här i källaren för en timme sedan:
Klicka på bilden för ett litet höst-bildspel:
Aj lav falu rödfärg.
En hund (eller var det en häst?) som dessutom kan sitta fint! Fantastiskt tjusigt!
Vi hade en pall med blommor på ena sidan ytterdörren. Med flinka fingrar snickrades denna ihop så nu har vi två! Stort tack!
En tredje bieffekt var alla blommor som nu pryder tomten. De piffar verkligen till ett ställe även om de ligger bråte redo för tippen lite här och var.
Nånstans i försommaren kom det som en tydlig insikt att vi måste ta in hjälp i vårt byggeri. Lyckades även övertyga S om detta. Olika utmaningar i andra delar av livet gör att man inser att man inte kan och ska slita ut sig. Och en utbyggnad suger som f*n. Särskilt när man bor mitt i den.
ist öppnades hela taket ända ner till takstolarna. Hela trätaket revs bort eftersom det gamla av en oförklarlig anledning hade lagt åt fel håll, alltså på höjden istället för längden. Resultatet blir ju att trätaket böjs som en banan. En annan historia är takstolarna på hela 45x100. De förstärktes därför med lite trevligare dimensioner. Resultat: Nu har vi ett rakt tak med papp på. Plåten kommer senare. Men förhoppningsvis inte alltförmycket senare.
ster vi visserligen tänkt byta framöver, dock inte så här snart. Ekonomin är ju som för de flesta inte outtömlig. Nåväl, nu blir det blocket.se hela kvällarna:)
